Sen Artur Bliding, kan jag tycka att jag i motsats till vad du skriver i din blogg, är tillräckligt begåvad för att kunna disponera min egen tid, energin och självförtroendet räcker helt säkert till att träna LUGI.

På ett sätt har det varit underhållande att få en inblick i redaktionell maktstruktur. Jag är självklart en novis inom området och kan inte mer om vett och etikett än vad mina föräldrar Pia och Ulf har lärt mig.

Helt klart är, att på nästa redaktionsmöte, så måste (läs bör) nog kommunikation stå högst upp på dagordningen. Det blev speciellt tydligt under fredagskvällen när en redaktör bortförklarade censureringen med ett tekniskt haveri i skrift utan min vetskap i min blogg. En bortförklaring som i sin helhet lyftes ut igen efter ett par timmar! Hej vad det går…

Samtidigt hade nämligen redaktionschefen, som väl får antas agera på ansvarige utgivarens uppdrag (eller?) redan skickat ett mail till mig och i klara ordalag förklarat varför hon valde att lyfta ur mitt inlägg.

I det mailet, fick jag också lära mig att jag kunde ha nöjt mig med att kommentera Bliding i hans kommentarfunktion.

Det var tydligen inte särskilt viktigt eftersom redaktören och Bliding senare under kvällen klev rakt in i min blogg, för att publicera sina åsikter till den läsarskara som jag byggt upp under tre års tid. Knacka gärna innan ni kliver in nästa gång och säg dessutom till när ni går.

Om redaktörerna vill ha reda på vem som sagt vad och när är det bara att höra av sig, så går det säkert att reda ut. Vi tar det via mail, som vanligt? Jag går snabbt igenom hur man cc:ar mailen. För det där med att personligen ringa upp och reda ut, känns helt förlegat.

En nyttig och faktiskt lite irriterande lärdom, är att man från redaktionellt håll någonstans också bestämmer sig för hur länge ett ämne är aktuellt och när det är ”ur världen”. Helst exakt då, när novisen har fått ta en tung smäll på hakan.

Ja, då återstår det väl bara att lyfta på hatten och hoppas att det här inlägget får ligga kvar ett tag. Det har varit en häftig resa med toppar och dalar. Jag vill passa på att tacka alla som jag har kommit kontakt med på redaktionen genom åren, ni har alltid varit ytterst hjälpsamma och jag är glad över att ni gav mig chansen att skriva en handbollsblogg.

Keep on rocking in the free world!

Jag citerade också Bliding ur hans blogg ifrån den 25/4. I vilken jag också tyckte att han hade haft lite otur i sitt resonemang. En halvtimme efter det att jag publicerade mitt inlägg blev det bortplockat av ansvarige utgivare på webben.

Någon anledning till ”censuren” fick jag inte, trots att jag själv aktivt sökte efter svar. Sent ikväll, mer än två dygn senare kom så svaret och i andra ordalag var anledningen: man skiter inte där man äter.

Under tiden som jag var belagd med munkavle, skrev Bliding en blogg (den, där HIF är riktigt dumma) i vilken han i reträtt bemöter mitt inlägg. Ett inlägg som alltså bara nådde fram till en väldigt liten del av mina läsare (P. Ekwall och några till).

Detta menar Bliding att han gör, ”med anledning av att en del tydligen retat sig på den senaste krönikan”. Dessa ”en del”, är alltså jag. Att backande möta ett inlägg som lyfts ur, känns faktiskt amatörmässigt. Sen är det märkligt att inte ens återge sina egna ord korrekt. Ordet måste, blev hastigt utbytt till ett ”bör”.

Det är väldigt lätt att ha åsikter för stunden utan att behöva stå till svar för dem senare, eftersom de flesta ändå inte ens minns vad som skrevs för två veckor sedan, där är vi nog alla syndare. Den debatten hade varit intressant tråkigt att det aldrig blev någon…

Guif är i nuläget det lag som främst kommer kunna utmana Sävehof om SM-guldet, främst för att de har kommit betydligt längre i sin lagprocess. Samma lagprocess som Sävehof har gått igenom och som AHK efter en säsong övergav.

Guif har lärt sig känna igen vilka mekanismer som gjort att de sprungit på minor mot på pappret ”lite lättare motstånd”. Det är något som på vägen kostar många poäng i läropengar och där återfsallsrisken är som allra störst efter tre raka vinster.

Den stora skillnaden mellan Guif och övriga utmanare till Sävehof, är just stabiliteten och en hög lägstanivå. För Guif:s del är det tydligt att återfallen kommer betydligt mer sällan och för varje år förloras allt färre matcher av fel anledningar.

Min känsla är att Guif har jobbat otroligt mycket med just denna process under hela Andrésson/Ekman-eran. Många läropengar är redan betalda och återfallen blir mer och mer sällsynta. En sådan här process är trög och svår eftersom den samtidigt måste påga individuellt hos varje spelare, paralellt med den kollektiva processen.

Det är inte ett dugg svårt att vara laddad inför derbyn eller när man möter sina hatmotståndare. Då är det lätt att sprida energi, lätt att få med sig alla medlöpare och lätt att ikläda sig Rambo-rollen. Det kan vara mot Aranäs borta en onsdag, efter en komfortabel vinst, som det börjar bli klurigt.

Då ska det helt plötsligt bidras med energi, medlöparna har tomma blickar och behöver stöttning. Rambo är sådär kaxig och orden som skriks i den där ringen innan match blir just bara ord och inget som sedan backas upp med handling.

Splash så trampar man på en ny mina: timeout – 6-1, sedan 12-3 till Aranäs en onsdagkväll. Tillbaka på ruta ett med två nya och dyra läropoäng dragna från kontot. Lite deppig stämning en stund, sedan nya friska tag till nästa match och 19-10 ledning mot HK Malmö efter 30 minuter.

Om man väljer att använda termen läropoäng, så måste det någonstans vara så att man lär sig något av en förlust. Sticka huvudet i sanden hjälper föga, en förlust av fel anledning måste få konsekvenser, det är i alla fall min åsikt.

Framgånsreceptet borde rimligtvis vara, att likt Guif (och Sävehof, för all del!) lära sig känna av alla de varningssignaler som faktiskt varslar om plattmatcher. Både individuellt och kollektivt.

***

HSV Hamburg-THW Kiel, 20:00 TV4 Sport. Matchen i sig, kommer att bli enastående och kan mycket väl, likt fjolårets drabbning avgöra hela ligan. THW KIEL är skadedrabbat (Zeitz, Andersson och Narcisse) vilket tillsammans med Hamburgs hemmafördel borde avgöra.

KIEL går dock aldrig att räkna bort då lagets främsta egenskap inte är alla de världsklass-spelare man förfogar över utan deras makabra lagmoral. I HSV borde allt vara lugnt och man ställer ett helt ordinarie lag på benen (comeback av Krzystof Lijewski) men klubben är p.g.a av alla kontraktsrykten, i full gungning.

Familjen Carlén är som bekant ett spår, Noka Serdarucic med Karabatic är ett annat. Gille-brödernas kontrakt löper ut, samma gäller höstens man i Hamburg, Blazenko Lackovic. Duvniak ryktas ha fått en anbud han inte kan säga nej till av Ciudad Real.

Klubben försökte förgäves att skapa lite ro inför toppmatchen mot KIEL och tillkännagav kontraktsförlängningar med Vori, Bitter och Lindberg.

Traditionens makt är också alltid stor och den senaste hemmasegern för HSV kom 2003. Projektet HSV Hamburg är i sig en makalös och beundransvärd satsning mot toppen och ska den satsningen någon gång gå i land så måste KIEL detroniseras i ligan.

Det och mycket annat kommer att diskuteras i Handbollsklubben, direkt efter matchen i TV4 Sport.

Två bra målvakter, Fredrik Pettersson, Pilfalk och Tingsvall är en grund lika god som någon att bygga ett lag kring men faktum är att Tingsvall har spelat väldigt sporadiskt och att Pilfalks kropp klagar högt vid varje genombrott. Det är ”ihopraffset” som gjort skillnaden och deras sanslösa utveckling under extremt kort tid.

Jag såg Hammarby vid ett par tillfällen under försäsongen bli fullständigt pulvriserade av andra elitserielag. Lagets unga spelare såg då mer fallfärdiga än flygfärdiga ut. På HEH-presskonferensen stod Staffan Olsson nästan med mössan i handen när han blev intervjuad på podiet.

Liksom RIK-fenomenet så har Hammarby sina främsta egenskaper på tränarsidan. En sådan otrolig utveckling som Hammarbys ”ihopraffs” har haft sedan i Augusti, går inte att förklara på något annat sätt. Olsson och Engblom är skickliga tränare som uppenbart har älskat läget att göra ett potentiellt slutspelslag av ett på förhand utdömt gäng nobodies. Lyckas de med det, är det i mina ögon en större prestation än klubbens tidigare SM-guld.

Med RIK färskt i minnet och med Hammarbys dacapo, så är nyckeln till framgång tydligen att investera mer på tränarbänken än på dyra skyttekungar. Kombinationen djävligt bra tränare, grym målvakt, playmaker och M6 är något som alltid funkar.( Möter man sedan ett mycket bättre lag, kan man alltid köra ett man/man försvar och se vad som händer.)

Just i detta nu har Hammarby tagit ytterligare en skalp i elitserien borta mot Alingsås HK. Nu var det i och för sig stommen med en hysteriskt bra Robin Hallberg i målet som gjorde grovjobbet. Outstanding bland utespelarna var Martin Dolk, som verkar ha bestämt sig för att han ska bli den handbollspelaren, han skulle kunna vara.

Dolk har förr om åren mest glidit omkring och varit fullt nöjd med ett par sköna flippar. Nu får han symbolisera ett nytt, fräckt och tjuvaktigt Hammarby som täpper till truten på elitserie-etablissamanget vecka efter vecka.

***

Förstår hur Simonsson tänkte med Iveland, efter att ha sett matchen ikväll.

***

Kangas har tagit ”konsten att göra en Stürmerfoul” till perfektion.

***

Flinck! Säg att du skojade om Thomas Svensson till VM!

***

HK Malmö blir livsfarliga.

***

Larholm, våran numero uno på V9, hänger väl mycket på vänsterkanten i sitt klubblag.

***

Är det helt säkert, jag menar har någon kollat hans pass? Det kan ju egentligen vara någon som bara utger sig för att vara Diego Peres Marne

***

Gillar GUIF, pratar om SM-Guld och backar upp det på planen!

***

Gillar LUGI:s damer, två 93:or som monterar ner motståndarnas anfall i match efter match.

***

Israel hade aldrig klarat sig kvar i elitserien.

***

Göppingens Kaufman är klar för Flensburg, med motiveringen ”jag vill vinna titlar” Ursäkta?

***

TV4 sport den 16/11 showdown i bundesliga mellan HSV Hamburg-THW Kiel, direkt följd av Handbollsklubben.

***

Jag sällar mig till hyllningskören av Kristianstads arena, utan tvekan landets finaste handbollsarena. Ställer mig dock frågande till dess publikkapacitet, 4700 räcker och blir över för elitserien och landskamper men det är rätt så fjuttigt för en VM-semifinal.

***

Baltiskan har definitivt en publikkapacitet som räcker och blir över för HK Malmö. Idag kom det 584 åskådare för att ta sig en titt på svenska mästarna Sävehof. Undrar ni inte ibland för vem ni bedriver eran verksamhet?

Någonstans tror jag att Sveriges chanser ligger i ett liknande scenario, för om man är brutalt ärlig, så ställer inte Sverige en mycket starkare trupp på benen i dag än vad Österrike gjorde för snart ett år sedan.

Ett svenskt landslag tyngda av stundens allvar kommer inte prestera och gårdagens match som gott och väl kunde slutat i förlust var ett framtida mardrömscenario med Korea eller Argentina på den andra planhalvan. Det här landslaget bygger på något nytt och ska inte behöva leva upp till ”the glory days”.

Om man väljer att bygga det på kompomisslöst och på gränsen till brutalt försvarspel som Österrike gjorde eller på finessrikt spel i ett rasande tempo kan kvitta. Men byggas nytt ska det.

Om ett svenskt landslag kan få en publik i ryggen som faktiskt inser att ”the glory days” sedan länge är över och att Sverige slår ur underläge så kan det bära långt. En skevt uppmålad mediabild av landslaget och en skev självbild hos spelarna genererar bara i en massa måste, som bara kommer leda till en tidig sorti med samma mediers titanic-liknelser på löpet dagen efter.

Matchen i går var inte en match där Sverige slog ur underläge, det var en sådan jobbig ”måstematch” mot en betydligt bättre motståndare än vad gemene man anar. Vi har ett par sådana matcher i VM också, låt oss tillsammans skapa en nykter bild av hur bra vårt landslag är. Det är först då vi ger dem rätt förutsättningar för att lyckas.

***

En skev mediabild blev igår väldigt tydlig när hela ”införmatchengrejen” kom att handla om Lukas Karlssons axel. Helt ärligt, står vi och faller med Lukas Karlsson helt plötsligt? Kanske har han haft ont i sin axel under lång tid. Jag vet inte? Hur som helst, så har hans prestationer under hösten i Kolding knappt borgat för en landslagsuttagning överhuvudtaget.

***

Smått tragikomiskt blir den statliga radion och televisionens införmatchengrej där det spekulerades om Lukas” Nilssons” onda axel.

***

Österrike krigade inte ner Tyskland snarare spelade skjortan av dem i EM-kvalet i onsdags. Det blev oavgjort till slut men Tyskland gick därifrån med ett blått öga. Szillagyi var bländande och spelade som Magnus Anderssons förlängda arm på planen.

***

Tränar man TUS N-Lûbbecke i den tyska bundesligan behöver man knappt ens göra sig besväret att packa upp sin kläder ur resväskorna. Liljestrand klarade sig dock väldigt länge, säkert med säsongen 08/09 i minne, när han med endast en förlorad match tog klubben tillbaka till Bundesligan.

Bytet av ûberhästen Jurecki mot KS Kielce:s Bartosz Konitz var nog något som Liljestrand borde ha kämpat mer för att avvärja. Intressant att Bogdan Wenta, som är en ikon i Nettelstedt, väljer att plocka sin gamla klubbs bästa spelare och sen skicka en gurka i utbyte.

***

Mattias Gusstavsson, Sveriges bästa handbollspelare. Jodåsåaate!

***

Ett pungslag ger 3 matchers avstängning.

Stå upp för en polare och gruffa lite, 2 matcher.

Snart får vi veta vad Zackes liknelse av en domare och det kvinnliga könsorganet ger. Förmodligen mer. Är en domare inblandad är det såklart alltid allvarligt.

Pungslag på domare hur många blir det?

***

Ekh, död? Jag tror ryktena om hans död är klart överdrivna. Han kommer inte kunna hålla käften så länge. Ser fram emot återuppståndelsen.

***
Sedan senast har det varit lite kiss and make up korrespondens mellan mig och Flink på ”Bladet”. Jag håller med om att jag borde uppdatera i ett högre tempo men den här veckan har jag faktiskt varit däckad av ett virus. Ni vet ett sådant som Aftonbladet brukar kalla ”superviruset”

Dessa testresultat redovisades för elitserietränarna före HEH-presskonferensen av landslagsledningen. Visst har de spelare som har Elitserien som vardag också sämre resultat men det beror lika mycket på att de är betydligt yngre, och smärtsamt ovetande om vad som krävs fysiskt för att spela ute i Europa.

Under det som Johan kallar ”vår tid” (dvs 95-00 i elitserien), fick juniorer knappt ens plats på träningarna och det var ytterst sällsynt att någon under 20 fick chansen att spela i elitserien. Större delen av landslaget spelade i Elitserien (läs RIK) men ingen var under 25.

Är man mellan 25-30 och har lagt barnsjukdomar, som ömma benhinnor och hopparknän bakom sig och alltså tål hård träning, då blir jämförelsen med en 19-åring aldrig rättvis.

Elitserien före Bosman var helt enkelt bättre och det krävdes mer både av fysik och rutin, för att få spela. Ribban låg som sagt högre då än nu men tempot var också betydligt lägre, vilket ska erkännas. Exempelvis så fick ett lag som släppt in ett mål inte göra avkast, förrän alla motståndarna tagit sig över mittlinjen.

Elitserien före Bosman var i sig ett jävligt högt uppställt mål och få vågade ens drömma om att spela utomlands. Dåtidens proffs som Hajas, Carlén, Wislander och Olsson var redan mer eller mindre etablerade som världsstjärnor när de flyttade utomlands.

Med andra ord så tror inte jag att dagens elitseriespelare på något sätt är latare än under storhetsepoken, snarare bara i ett tidigare stadium i sin utveckling, än under ”våran tid”.

Däremot är min uppfattning att dagens spelare är mer bekväma än förr. Färre är mer beredda att gå ”all in” för sin handboll. Skolan, flickvännen och en sjuk hund går för ofta före ett träningspass. Det kan väl vara ok men då kan man aldrig nå den nivån som exempelvis Johan Pettersson nådde.

Det går inte att tro att man får någon utveckling av att komma till en träning med andan i halsen, tankarna halvt på jobbet eller i skolan och dessutom ibland på tom mage. Någonstans måste man bestämma sig och prioritera, så brutal är verkligheten!

Svenska klubbar kan inte idag eller kunde inte förr, optimera spelarnas träningsförhållanden men på ”våran tid” var flera beredda att gå ”all in” på egen uppoffring.

Utan att direkt kunna bevisa det, så menar jag att detta i stor utsträckning är ett svenskt fenomen och också en av orsakerna till att spelare med son i slutet av sitt efternamn, blivit ersatta av spelare vars namn slutar med exempelvis vic i de europeiska toppklubbarna.

***

Kiel och Hamburg , lag som kan springa hem matcher i bundesligalunken på hemmaplan mot bottenlag. Sävehof är inte riktigt där i elitserien och skönt är väl det!

***

Arenan i Kristianstad såg riktigt mäktig ut. Svårt att bedöma spelare 8, utan att varit på plats men känslan är att IFK Kristianstad får lita mer på handboll än på en öronbedövande publik.

***

VM i all ära men den bästa handbollen spelas i Champions League. Kiel sopade banan med Sloveniens landslag (Celje) förstärkta med Ailovic i målet, på bortaplan dessutom.

***

Slovenien slog Sverige i EM.

***

Alingsås-Guif MOHAHAHA! Ett klassiskt hatmöte.

***

Berggrens blogg, Hammarbybajens blogg! Oanade talanger och skön läsning.

***

Kul att Flinck på ”bladet” gjort en enkät. Ännu roligare att han själv, i skrift kallar den ”Sportbladets superenkät”

Så långt in i matchen hade en fullständigt briljant Oscar Carlén (9 mål) tillsammans med dansken Boesen(8 mål), skjutit Kiels målvaktspar Omeyer/Palicka fullständigt i sank. Omayer hade 1 räddning och 19 insläppta men skulle som vanligt få det sista ordet.

Oscar Carlén gjorde en Salming och sydde näsan i omklädningsrummet under en fem-minuters period, samtidigt kopplade Kiel in sitt beryktade turbotempo och gjorde sanslösa 8-1 på 7 minuter. Stor del i avgörandet hade den i Flensburg ständigt impopuläre Zeitz som tillsammans med H6:an Sprenger fullständigt sprang sönder ett demoraliserat Flensburg fram till slutresultatet 31-37.

***

Beutler hade en nattsvart andra halvlek.

***

Beutler tog inga kantskott

***

Såg jag rätt, så nollade Flensburg Ahlm.

***

Hendrik Lundström håller landslagsklass

***

Fahlgren spelade typ i ett anfall.

***

Eggert, Boesen och Carlén gjorde alla Flensburgs mål i första halvlek.

***

Tre hemmaförluster, Flensburg hamnar inte topptre i år. Inget någon kunde kräva av dem heller.

***

Jicha är världens bästa handbollspelare.

***

Kiel har gjort klart med serben Vujin från Veszprem på H9. Vujin bankade in 13 mot Hamburg härförleden och hans kontrakt börjar gälla 2012. På vems bekostnad, Zeitz eller Kim Andersson?

***

”Zeitz du arschloch” populär hejaramsa i Flensburg efter Carléns näsincident.

***

Eggerts straffar! Poesi!

***

Att ligga under med ett mål i Flensburg och bara ha två målvaktsräddningar efter 45 minuter, är en bragd i sig.

***

Per Carlén har uppgraderat sig och pratar numera hyfsad turisttyska.

Med nyförvärv som Diego Perez Marne och Hasse Karlsson går det inte att komma ifrån att HK Drotts trupp på pappret ska vara ett topplag i elitserien. Hasse har hittills bara varit anonym och Diego är en skugga av sitt forna jag. Diegos tokröda siffror i MEP-ligan(-3,9) och totalt två mål på 15 skott, talar sitt tydliga språk.

Gunnar Steinn Jonsson som kanske rent av var elitseriens bästa spelare förra säsongen, toppar så här långt bara listan för tekniska fel. I gårdagens match var han minst dålig med sju gjorda mål men därtill också 7 (!) bortkastade passningar.

Ulf Sievertsson förklarade fjolårets succé i en intervju i SM-finalens programblad med orden: ”spelarna har konsekvent trott på och kunnat utföra den plan och spelidé som vi haft från första början”. Förlorar man med 17 mål mot en jämnbördig motståndare har man inte bara övergivit sin spelidé utan också pissat på den.

Sivertsson tog över ett Drott på dekis, man slog ur underläge och tog sig till en SM-final. Sivertsson har all rätt till ett långt ”förtroendesnöre” hos sin arbetsgivare och det är upp till ovan nämnda spelare att hitta tron igen. Förmånen att slå ur underläge har de som bekant inte längre.

***

Daniel Lindgren var en viktig kugge i försvaret och en garant för ”drivet” i HK Drotts andrafas. Förlusten av honom till norska Drammen var nog betydligt mer smärtsam än vad Sivertsson räknade med.

***

Väldigt tidigt att ”måla fan på väggen”, men vid en hemmaförlust för HK Drott mot GUIF på torsdag så börjar slutspelståget att tuffa iväg från perrongen i Halmstad.

***

Melsungens tränare Tominec fick sparken i morse. En strimma ljus i slutet av tunneln för Anton Månsson?

***

Jan Lennartssons återintåg i landslaget på H6, är helt logiskt. Samtidigt är det ett svaghetstecken eller en bekräftelse på att herrar Enström, Zachrisson och Lindell, har en bra bit kvar till internationell nivå!

Det kan liksom inte bli mer tydligt när en 37-årig, dubbelarbetande (eller trippelarbetande?) och numera motionär har lekstuga mot samma motstånd som dem.

***

Sportspegeln-klass på Philip Nilsson i YIF!

Lilla sportspegeln-klass på hans intervjusvar i TV4 Sport!

***

Forsmoo 14 på 17, det du Marne!

***

Füchse Berlin har 7 raka i Bundesliga, en överraskning till på bortaplan mot Hamburg i nästa omgång och man är med i titelracet. Bundesligan är dock brutal! Du klarar bara av en förlust på hemmaplan om du ska vinna ligan. Det är därför Kiel oftast vinner i slutändan.

Klart är, att skillnaderna mellan en elitseriematch i vardagslunken inte tål en jämförelse med en toppmatch i världens bästa liga. Det är samma aha-upplevelse som du får när du tittar på allsvensk fotboll om du (som jag) är van vid att se Champions League på TV. Skruvar vi upp det trycket i elitserien, så kommer de tekniska felen, som brev på posten.

Känslan är att passningskvaliteten är betydligt sämre i svensk klubblagshandboll än den som spelas ute i de europeiska toppligorna. Först när vi har den kvaliteten på passningar, så kan vi öka trycket utan att publiken ska behöva ha hjälm med sig på läktarna.

***

Världsmålvakten Omeyer fick motvilligt kliva av efter 20 minuter och en glänsande Palicka låg bakom segerrycket under de sista tio minuterna av halvleken. Självklart bjöd inte Omeyer sin protogé Palicka på nöjet att få spela klart matchen, utan klev sonika in på banan igen i andra halvlek.

Palicka fick sedan spela sista kvarten och hade närmare 60% under den sammanlagda halvtimmen som han fick stå. Självklart går det att förstå den otroliga glädje som Kiel-spelarna känner på rådhustrappen varje år i maj, när titlarna ska firas och visas upp. Men Palicka är en för bra målvakt, för att få nöja sig med de smulor som Omeyer eller Gislasson kastar i hans väg.

***

Hendrik Lundström håller fortfarande landslagsklass.

***

Blev imponerad av Tobbe Karlsson igår.

***

Kom ner på jorden idag, efter att ha sett Marcus Ahlm.

***

Kim Andersson ska vara tillbaka i November.

***

Men Kim kommer inte vara Kim förrän tidigast sent i december

***

Har ni hört den förut? Rutenka byter nationalitet.

***

Aranäs är i elitserien för att stanna.

***

HK Malmö förlorar fel matcher.

***

Läste att någon var säker på att jag tycker illa om RIK. Tvärtom, jag är djupt imponerad!

***

Topp-6 av elitseriens mest överskattade spelare enligt Flink på Bladets spelarenkät, hade utan tvekan spelat en semifinal tillsammans i vår.

***

En epok är slut!

Mitt starkaste minne från Idrottshallen är när dåvarande IFK-målvakten Kos under matchens sista anfall mellan IFK och mitt H43, skrek: ”Släpp han junisen på H6!”. Ett stenhårt skott i huvudet och uppjagad pöbel utanför vårt omklädningsrummet, blev resultatet.

Sveriges modernaste handbollsarena kommer aldrig kunna ha samma effekt på domare och motståndare som den gamla Idrottshallen hade. Den kommer dock fylla kassakistorna hos IFK Kristianstad.

***

Även om Ralph Lundberg (tävlingsansv. eller något) snackar om att det är normal praxis med upp till 4 matchers avstägning för ett ”pungslag”, så tycker jag att vi lägger den utredningen till handlingarna. Sett till förra säsongens Van Damme armbåge av Seiffert på Stenbäcken, så ter den sig rätt löjlig. Hur många matchers fick Seiffert nu igen?

Det har redan analyserats vitt och brett om Sävehofs förlust mot Kolding och klokast formulerar sig Flink på Aftonbladet när han som ”djävulens advokat”, målar upp ett troligt skräckscenario om svenska klubblags dystra framtidsutsikter i Champions League.

Visst! Storförlusten förseglade förmodligen chanserna för ett svenskt skrällavancemang i Champions League. Seger hemma mot Kolding var utan tvekan en nödvändig grundingrediens till den soppan. Skärpan (eller turen) fanns inte där, när paniken för en kort stund infann sig både hos Koldingspelarna och på deras bänk.

Sävehof har gjort/gör en beundransvärd satsning på Europa men att ta hem en spelare som Apelgren och låta klubbens egna spelare jobba lite mindre och träna lite mer räcker tyvärr inte. I elitseriemått mätt, räcker det och blir över men internationellt ligger kvaliteten på en helt annan nivå.

Sanningen är så brutal, att Sävehof inte hade tagit sig vidare från en sådan mardrömslottning även om de hade plockat hem både Kim Andersson och Jonas Larholm. Ni som såg matchen mellan Montpellier och HSV Hamburg förstår säkert hur jag tänker. I den matchen låg ribban på 2:40.

***

Det ligger liksom inte i våran natur att spela 3-2-1

***

Det låg inte i Skjerns natur heller, men gör det uppenbarligen nu. Klubben som tränas av Sverigebekantingen Kos, följde upp krysset mot AG Köpenhamn med att krossa topptippade Bjerringebro/Silkeborg.

***

Vi borde kastat ett svenskt pass efter ladugårdsväggen på V9: Sergio Datukashvili, under de åren han förgyllde elitserien. Efter en kort sejour i Dubai dök han nu upp i Lemgo och imponerade stort mot Göppingen.

***

Stockholmshandbollen är på stark framfart på det adminstrativa planet.

***

På den riktiga handbollsplanen blev storsatsande Djurgården utskåpade av skånska ”föredettingar”

***

Simonsson sommarjobbade uppenbarligen bara lite för Wedberg.

***

Viktor Fridén förtjänar en chans i landslaget men måste polera bort sitt slarv!

***

Lars Christiansen slarvar aldrig.

***

Michael Thiede (H9 i Göppingen), där har ni mannen som mycket väl kan få ett internationellt genombrott i VM.

***

Johannes Bitter (målvakt i HSV Hamburg) käkade upp Karabatic och en hel del andra Montpellierspelare för den delen.

***

Drott 25-LUGI26

-Kul, sa Bill

-Kul värre, sa Bull….