Kim Källströms kommenterade igår Zlatans återkomst till fotbollslandslaget ungefär med orden ”klart att vi blir bättre med vår bästa spelare”. Detsamma gäller naturligtvis Marcus Ahlm, därför var hans definitiva sorti ur svensk landslagshandboll en bitter karamell att skölja ner till kaffet imorse.

”Ett enkelt beslut att ta”, tyckte Marcus! Lade han då svensk handbolls framtid i den andra vågskålen? En framtid som med ett framgångsrikt hemma-VM ger svensk handboll upprättelse och ett uppsving, eller en ökenvandring efter ytterligare en nionde-plats.

Visst, vi kanske inte står och faller med en enda spelare. Men faktum är att svenska handboll i nuläget saknar en offensiv mittsexa betydligt mer än en högerhänt skytt.

Ahlms avhopp har i de senaste mästerskapen inneburit att förbundskaptenerna behövt ta ut tre spelare (Arrhenius, Gustafsson och Tobbe Karlsson) för att fylla luckan som en av världens bästa tvåvägsspelare lämnat efter sig.

Defensivt är dessa tre tillsammans ett utmärkt substitut för Ahlm, men offensivt? Tyvärr, inte ens nära. Samtidigt finns inte utrymmet kvar i truppen för att plocka med en mittsexa med enbart offensiva egenskaper.

De positiva signalerna som Ahlm sände ut i våras känns nu bara som ett meningslöst lurendrejeri. I alla förhoppningar om svenska semifinalchanser var Ahlms medverkan en stor beståndsdel. Återstår bara att revidera våra möjligheter och hoppas på att de som verkligen vill spela kan prestera sitt yttersta.

Beslutet är självklart Marcus eget att ta och argumenten till varför han tackar nej är svåra för utomstående att klanka ner på: ryggen, familjen eller plikten mot sin arbetsgivare (THW KIEL). Men någonstans tror jag att Marcus själv utelämnar kärnfrågan: hans saknad av passion för handboll.

Missförstå mig inte! Ahlm spelar verkligen handboll som om var född till det, annars blir man inte kapten och ryggrad i världens bästa klubblag. Men till skillnad från många andra så tror inte jag att han brinner för handbollen i övrigt. För honom är det bara ett jobb som han är djävligt bra på och något han släpper helt efter avslutat dagsverke.

Självklart ska inte Lindgren/Olsson stå med mössan i handen och truga mer. De har redan haft dörren på vid gavel länge nog för Ahlm. Nu stänger vi dörren, tycker jag!