THW KIEL besegrade som bekant HSV Hamburg i en fullständigt magisk handbollsmatch förra helgen. Det enda hindret som återstår för en sjätte raka bundesligatitel är TV Grosswallstadt på bortaplan. Hamburg har redan gett upp och gratulerat Kiel till mästartiteln.

Kan man sin historia, så vet man dock, att KIEL ofta genom åren har haft det jobbigt mot just Grosswallstadt på bortaplan. Ett formstarkt Grosswallstadt, med tre raka segrar och en Europacup-plats inom räckhåll, kommer sälja sig dyrt inför fullsatta läktare i sin sista hemmamatch.

Grosswallstadt är generellt ett av ligans bästa hemmalag och har i år redan slagit SG Flensburg och förlorat knappt mot R-N Löwen och HSV Hamburg. I tyska cupen åkte de ut mot just THW KIEL med siffrorna 29-32. Det kommer inte bli en trespårig motorväg i Aschaffenburg men vill Kielspelarna bara skita ner sig så kommer de åka hem med ytterligare en ”Meisterschale”.

HSV Hamburg och Rhein-Neckar Löwen har cash, stjärnspelare, feta arenor och höga ambitioner. Trots mer eller mindre dubbla besättningar landslagspelare på samtliga positioner lyckas de inte heller i år detronisera THW KIEL.

Skillnaderna klubbarna emellan är trots liknande förutsättningar flera: THW KIEL har i jämförelse, den bästa coachen/tränaren i Alfred Gislason. Han lyckades redan 2001 som tränare i SC Magdeburg att detronisera THW KIEL precis det som Martin Schwalb (HSV) förgäves krigat med de senaste säsongerna. Året därpå vann Gislason även Champions league med Magdeburg.

Ola Lindgren kommer även han till korta i jämförelsen med Gislason. Sättet hans spelare återigen presenterade sig på i den otroligt viktiga matchen hemma mot Füchse Berlin är oacceptabelt och har föranlett spekulationer om Lindgrens framtid som tränare i Mannheimklubben.

Karaktären hos Kielspelarna är däremot helt unik, oavsett vilka stjärnor klubben än rekryterar rättar de in sig i leden och sätter klubbmärket främst. Eftersom att klubbtröjan i Kiel alltid är mer prestigefylld än den som bär den, oavsett om han heter Karabatic, Jicha eller Lövgren.

Framgångsreceptet till det kollektiva ansvarstagandet och åsidosättandet av egot i THW KIEL är utan tvekan det faktum att många av klubbens stjärnor har varit svenskar med just dessa laglojala egenskaper. Jag tänker på spelare som Magnus Wislander, Staffan Olsson, Stefan Lövgren och Marcus Ahlm.

Även om dagens svenska Kielspelare med undantag av Ahlm inte dominerar lika mycket, lever den andan kvar. Gislason har jobbat vidare med allt det som hans föregångare Noka Serdarusic byggt upp och oavsett vem du är som spelare finns det alltid en dröm att få ta på sig Kieltröjan.

Visst! THW KIEL betalar också för sig, men så länge HSV Hamburg och R-N Löwens främsta egenskap är leendet som den månatliga lönechecken framkallar, kommer de aldrig kunna avsätta THW KIEL från tronen.

***

Snart står kanske straffskyttarna i elitserien framför Gentzels blick av stål. Tro mig, känslan av meningslöshet kommer komma krypandes.

***

Min gamla lindansarklubb GWD Minden har dansat färdigt och degraderas. Det var åtminstone inte på mitt skift.