IFK Kristianstad gjorde trots spel i kvalserien och med en för året större elitseriekostym, med alla kostnader det innebär, en vinst i bokslutet. Sponsorerna står på kö för att få vara med och till hösten kliver IFK in i Sveriges modernaste arena. På sikt har IFK Kristianstad alla möjligheter att bli en ny supermakt i svensk handboll.

Några års tomgång i Allsvenskan har byggt upp en törst och längtan efter handboll i Kristianstad. Intresset är stort och ingenstans är suget efter årskort större än i Kristianstad. Samma fenomen hittar man i en annan sömnig skånsk småstad en bit ifrån Öresundsregionen, nämligen i Ystad. Likt IFK Kristianstad har Ystads IF rest sig både sportsligt och ekonomiskt efter degraderingen och är i nuläget Sveriges rikaste handbollsklubb med ett sexsiffrigt överskott.

I städer som Kristianstad och Ystad sluter företagen upp kring det lokala elitlaget – man identifierar sig med klubben och är stolt över den. Arenabygget i Kristianstad kommer garanterat inte bli en tom och ekande kuliss, utan med all säkerhet en garanti för elitseriens högsta hemmasnitt säsongen 10/11. Med ett ännu skönare ”klirr i kassan” nästa bokslut. I andra städer i storstadsområden verkar andra plattformar än elithandboll vara betydligt mer attraktiva för företagen.

IFK Kristianstads största problem för tillfället, är att rekrytera svenska spelare. Inte ens bygdens son Albin Tingsvall gick att locka dit från Hammarby, där det serveras vatten och bröd vid varje måltid nuförtiden. Min enda förklaring till detta fenomen är att Kristianstad på något sätt klingar geografiskt osexigt. Det tar i och för sig bara en knapp timme till Lund/Malmö men känns trots det offside i tillvaron.

***

Den diametrala motsatsen till Kristianstad är IFK Trelleborg. I nuläget är det en av landets sämst skötta elitklubbar med noll utsikter under rådande omständigheter att kunna göra den resan som YIF och IFK Kristianstad gjort. Klubbens ordförande, som drivit klubben som ett enmansprojekt, har mer eller mindre gjort sig ovän med alla som vill hjälpa, stötta och identifiera sig med klubben.

Det senaste i raden av sjuka beslut var att halvera tränaren Denis Bahtijarevic lön. Denis har krigat på, trollat med knäna och gjort resultat under jobbförhållanden som andra bara hade skakat på huvudet åt. Till ledaren/ledningen(?) i IFK Trelleborg: Hedra de avtal ni själva skrivit under, eller kliv av!

***

”Sävehof slipper mardrömslottning i Champions League” Ok! Allt är relativt men även en obotlig optimist måste ha väldigt svårt att hitta någon match där Sävehof kan skrälla (kvallaget borträknat).

***

Niklas Johansson till Djurgården! Now we’re talking?

Jag minns ”Josen” som en briljant skytt i GUIF på slutet av 90-talet. Han smällde in mål på beställning från 11-meter (förmodligen eftersom att han var för strykrädd för att skjuta från 9-meter?!) med svensk handbolls stilrenaste hoppskott (i hård kamp med Christian Eriksson).

Bakåt var han ingen större stjärna, speciellt inte när han hamnade på vänster-1. Jag överdriver inte när jag påstår att han är den mest oinspirerade försvararen jag mött under hela min karriär. Oavsett kapaciteten hos ”Josen” i dag, efter att ha harvat runt i spanska andra-divisionsklubbar de senaste åren så är det trots allt ett livstecken från Djurgården. Undrar när de gör klart med en tränare?